Lillsvans
Jag hade förstått redan i onsdags att detta kommer aldrig gå - Men hoppet finns alltid kvar... Lillsvans ville mest ligga i sitt hörn och vila. I fredag förmiddag satt jag på golvet i hörnet mellan sofforna och grät och klappade Lillsvans länge länge... Jag gjorde i ordning en kartong som jag klädde med enfärgat presentpapper, där i la jag ett örngott som jag fick av min mormor när jag var liten. Mina föräldrar kom en timme innan vi skulle åka till veterinären. När det var dags tog jag fram Lillsvans och kramade och pussade henne.
När vi kom till veterinären så gjorde de först en röntgen på hennes lungor. All vätska var kvar så då var det en tumör förklarade veterinären. Han undrade om vi hade tänkt på detta med avlivning och det sa vi att vi gjort - Att det var det bästa för henne om det hon hade inte gick att bota. Han kom med en väldigt dum idé, att om vi kände att vi behövde så kunde vi ta hem henne över helgen och komma tillbaka på måndag och avliva henne då. Jag tycker inte man frågar en sån sak när djur är väldigt sjuka - Jag sa att det ville vi inte, hon skulle inte lida för att vi ville ha henne lite längre.
Vi fick gå till ett annat rum där han förklarade att han först skulle ge henne en lugnande spruta och sen efter 10 min en till spruta i buken. Han gav den första sprutan men tyvärr hade de bokat in ett nytt besök så vårt 30 minuters besökstid räckte inte - Han undrade om han kunde ta besöket och komma tillbaka och ge den andra spruta. Ja det gick väl bra sa jag, visste inte bättre men det kändes inte bra att en avlivning är tidspressad - Men sen blev allt hemskt. Lillsvans blev på något sätt pigg av den lugnande sprutan och försökte ställa sig upp fast det inte gick. Jag bara grät och grät, mamma fick gå och hämta en djurvårdare som förklarde att det kunde bli så med djur som har epilepsi. Det dumma var att det visste veterinären om.... Hon förklade i alla fall att hon kunde ta över och sätta en kanyl i benet och ge en spruta så hon somnade direkt istället. Ja så fick det bli - Hade jag blivit tillfrågad hade jag velat ha det så direkt... Lillsvans somnade in på mindre än en halv minut. Jag satt med henne i knät en stund sen kände jag att jag kunde inte bära henne - Hon var liksom helt slapp i kroppen inte alls som vår Lillsvans brukar vara, så det hjälpte djurvåraren mig med och la henne i kartongen.
Jag följde med mina förälrar hem till dem - Satt med kartongen öppen bredvid mig i bilen och klappade henne. Det var skönt att vara där de var och inte ensam i lägenheten - Vi åt lite och väntade på att Christian skulle komma efter han slutat jobba. Min pappa hade pratat med en vän som bor långt in i skogen där det finns en väldigt fin sjö och det var ok att vi begravde henne där. Det fanns några gäss ute på den lilla sjön och solen lyste - Det var jätte fint men så ledsamt...
beklagar verkligen sorgen, även jag sitter här med tårar i ögonen fast jag aldrig ens träffat Lillsvans. Men ni gjorde rätt beslut att låta henne somna in så fort som möjligt när hon var så dålig, väldigt starkt gjort. Om ni senare får problem med ett djur så skulle jag verkligen rekommendera att vända er till en annan veterinär, så där får det helt enkelt INTE gå till.
Kram/Carro
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Helst vill man skriva något som kanske kan muntra upp dig, men det finns inget som kan det just nu. Inget som kan göras med ord från en främmande människa iaf. Jag beklagar verkligen sorgen! Men ni tog rätt beslut! Förstår att det känns otroligt jobbig i nuläget, speciellt med denna vetrinär som verkligen inte gjorde saken bättre!
Kram /Sofie
Jag vet inte vad som är rätt att säga... Dock tror jag att ni tog rätt beslut, det känner ju ni som bott med Lillsvans bäst. Ingen ska behöva lida! Samtidigt är det självklart jobbigt och det är aldrig kul när nån man älskar försvinner, men de finns alltid kvar i våra hjärtan...
Usch...vad otroligt jobbigt!! Ta hand om dig...och bevara hennes minne...
Det är så otroligt jobbigt när någon så kär försvinner för en. Vet inte hur jag själv kommer att reagera när min snart 12-åriga hund inte vill vara med längre.
Åh va tråkigt för dig! Jag vet hur det känns när ens älskade djur går bort..har tyvärr varit med om det flera gånger..men hur knäppt det än kan låta så försöker jag att se på det som att jag då har möjligheten att ta hand om en ny och underbar liten själ. Jag tror att saker som händer (både roliga & tråkiga) har en mening. Försök att tänka att Lillsvans har det underbar där hon nu befinner sig och troligtvis finns hon med dig på ett eller annat sätt!
Men usch :( Sitter här helt tårögd fast jag aldrig träffat eran fina fina kisse. Men det var absolut rätt beslut, hon är er tacksam kan jag säga. Sjävklart ska de små inte få lida, de kan ju inte bestämma själv så det var tur att hon hade en så förnuftig matte (och husse) :) Hon har det lugnt och skönt där hon är nu, och minnen försvinner ju aldrig, vet att det nog inte är till nån tröst just nu men det tar tid, det gör det.. Sköt om dig!
Så tråkigt. Jag har inget husdjur men minns hur det var när de dog när jag var mindre.
beklagar djupt. Vet precis vad du går igenom. Fick ta bort mina två hundar i onsdags efter att de funnits vid min sida i 16 resp 13 år :I
Alla: Tack
camilla, jag beklagar verkligen. jag har knappt velat gå in på bloggen för jag ville inte veta. jag hoppades precis som du på att det gick att bota. jag vet inte varför jag känner så starkt. men det är väl för jag vet hur det skulle kännas om det var vi som var i er situation. tårarna rinner ner för kinderna, det är så himla sorgligt...kram på er
Åh fy, jag gråter. Stackars stackars er. Det måste kännas fruktansvärt tomt och jobbigt. Kram på dig!!
Alexandra: Ja det är hemskt...
Fy vad jobbigt det måste kännas. jag hade råttor som husdjur när jag var mindre och det var jättehemskt när vi åkte till veterinären för att låta dem somna in. Jag grät floder. Kram
Beklagar sorgen!
Vilket känslosamt inlägg, vad stark du är som orkat skriva.Som alla andra skriver här så rullar faktiskt tårar ner för mina kinder fast än jag inte kände lillsvans, förstår hur jobbigt det måste vara!
Massa kramar till er!
