-

Dopen igår visade sig vara en liten kupp, det blev både dop och bröllop! Efter ett väldigt fint dop så satte sig barnen, gudmor och lilla Oliver men föräldrarna gick fram till prästen som förklarade att det även skulle bli en vigsel. Bröllpet var lika fint som dopet och alla var överraskade, en del hade anat ugglor i mossen när det bara stod ett efternamn på Olivers dopinbjudan. Så långt tänkte dock inte vi!

Det här med känslor som bubblar över och blir för mycket hände igår i kyrkan. Jag klarade ungefär 2 min av dopcermonin innan jag satt och grät som en tok. Jag grät för att det var så fint (inte likt mig, jag är inne i en känslo period det märks), jag grät för att förra gången jag var i en kyrka var på min mosters begravning och minnen kom tillbaka igen, de bubblar fram och tårarna svämmar över, jag grät för att en annan person grät tidigare på dagen, en sorgsen saknads gråt efter allt som inte är som vanligt, jag grät för att Olivers faster sjunger så fruktansvärt fint och i en kyrka låter det både vackert och sorgset (lite beroende på hur man känner sig tror jag). Jag försökte sluta gråta för att Christian inte skulle bli ledsen, jag försökte sluta gråta för vem sitter och gråter sig igenom ett helt dop och bröllop som att det skulle vara en begravning - Men det gick inte, känslor, tårar och minnen blev bara för mycket just där och då