När hoppet är slut
Det är hemskt så fruktansvärt hemskt - Hoppet finns nu nästan inte kvar längre, det har släckts lite och sen lite till och nu är det bara en liten glödande veke kvar... Jag har gråtit, funderat, pratat och försökt göra andra saker, lite allt på en gång och lite av varje ibland. Men det bor en stor ångest inom mig, den bara drar ihop mig mer och mer. Helst skulle jag bara vilja lägga mig i sängen och gråta torrt på tårar...
Jag hemma själv ikväll och har försökt umgås lite med de här två, de gör mig lite glada och är mjuka att klappa på. Minnen av Lillsvans kommer tillbaka och jag gråter en tår till...
Usch, det låter inget vidare med dig just nu...:-(
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, annat än att jag skickar en stor styrkekram!!
// Kram Marie
man tar sig vidare även efter att det värsta har hänt och hoppet är ute, jag vet (av egen erfarenhet), det gör så ont, men nånstans får man kraften att fortsätta vidare, även om man inte tror det när det är som värst. Underbart fina katter ni har. Kram Anna
Men du, det låter inte bra det där... Mina tankar går till dig. Kram!
Oh du skulle sagt till för då kunde jag hållt dig sällskap tills C kom hem!
Jag finns här.. KRAM!
Kraaam!
Men gumman, du verkar inte alls må bra. Kontakta sjukvården så att du får någon att prata med och hjälp med att må bättre.
Och så måste jag bara säga att Skrållan är fantastiskt vacker!
KRAM!
Hoppas du mår bättre idag!
Usch så jobbigt! Just den här tråkiga gråa månaden är inte alls kul. Hoppas det ljusnar för dig snart! Annars är det inget fel att gå och prata med någon, kan ju testa i alla fall så vet du om det är något för dig eller ej...
KRAMAR Anette och Melvin :)
Alla: Tack
